S.D. Dag 6: Resan hem

I dag var det dags att styra kosan hemåt. Vi började med en torftig amerikansk frukost, jag har tröttnat på deras hotellfrukostar sedan redan innan vi åkte... Barnen tycker att det är kul med våfflor, men jag skulle gärna se lite grovt bröd och pålägg, istället för rostbröd, donuts och jelly...

Resan österut gick längs Interstate 90 ända tills vi svängde av norrut för att göra ett stopp i Pipestone, Minnesota och deras "Pipestone Park". Där kunde man titta på ett dagbrott där Indianerna fortfarande bryter sten till sina fredspipor. Barnen gick en stig i naturen där de svarade på frågor för att bli Junior Rangers. Alla tre blev godkända och fick både diplom och en fin bricka att sätta på tröjan.

För att ta snabbaste vägen hem vände vi söderöver igen för att ta oss tillbaka till I 90, vi stannade dock i den lilla staden Luverne där vi åt lunch på en riktig småstadssylta! Vi kunde inte låta bli att prova deras färskbakade pajer; jag provade en blåbär och Mats en kokospaj! Smarrigt värre!! Barnen fick glass, de var inte lika imponerade som vi!

Ute på motorvägen igen hade vi många timmar framför oss och det kändes oändligt ett tag. Milan sa när vi kom hem att vi varit på en resa utan slut, men han var imponerad över allt vi sett!

Ca. 3 timmar hemifrån passerade vi en fruktansvärd olycka där polisen fortfarande var på plats. Två bilar stod fortfarande kvar, men olycksplatsen var inte längre avstängd. Vi såg bilarna och sa till varandra att det där kan de inte ha överlevt. När vi såg nyheterna på kvällen visade det sig att 4 personer omkommit i en flerbilskrock med en lastbil. Usch vad hemskt och samtidigt så skönt att vi inte åkte direkt hem som vi funderade på tidigare på dagen...

Vi är rysligt trötta nu i kväll, men då har vi varit uppe tidigt varje morgon och sent varje kväll. Totalt har vi avverkat 274 mil, det är svårt att föreställa sig och det är imponerande att barnen stått ut. Medalj till dem och medalj till Mats som kört alla dessa mil!

Later, Mariette