Oj oj...

Ja, vad säger man? Dagarna susar förbi, veckorna likaså och bloggen den har liksom stannat av... Tänkte inte ge upp den dock utan skriver när andan faller på, som idag!

I förra veckan var det som bekant sportlov här i Uppsala. Barnen var inställda på att bara ta det lugnt och slappa, inga större utflykter här inte! Mamma, dvs jag, gjorde den längsta utflykten som gick till amerikanska ambassaden i Stockholm... Där fick jag först vänta en timme i bilen, var för tidig, sen vänta ca. en kvart utanför grinden, och sen ytterligare 2, 5 timme inne i vänsalen innan det blev min tur. Väl framme vid luckan fick jag två ynka frågor om den planerade resan och ytterligare en om mitt tidigare visum och sen kom svaret på ansökan "Approved!" Härligt att kunna planera vidare vår resa och dessutom fick jag visum i 10 år och behöver alltså inte köa utanför ambassaden någon gång snart igen!

Barnen då, jo de passade på att sova över hos en varsin kompis när mamma (& pappa) var i Stockholm. Dvs tjejerna, för Milan han stannade hemma och fick en skön sovmorgon tillsammans med Bailey. Snälla mormor promenerade sen över och höll grabbarna sällskap tills vi tagit oss hem till Uppsala igen. Tjejerna kom hem lagom till middagen och hade haft jätteskoj hos sina kompisar. Härligt att de nu kan sova över utan att vi behöver vara oroliga för att bli väckta mitt i natten av att någon är ledsen och vill komma hem!

Denna vecka kommer att innehålla två födelsedagar i familjen och två tillhörande kalas. Det är den äldsta och yngsta som fyller dagarna efter varandra. Jag tror jag med säkerhet kan säga att den yngsta är mest uppspelt och ser fram mest emot sin födelsedag!!

Då vi planerar att vara borta ungefär 7 veckor i sommar och dessutom ska till Cypern i maj blev det för Mats att jobbar på sportlovet. Ska semestern räcka till så blir det ingen annan ledighet under året. I går kom vi lite närmare ett avresedatum och planerna börjar ta form, men än så länge är inget bokat. Tyvärr innebär resan att vi missar en svensk midsommar här hemma i Sverige i år, men kanske kan vi locka med oss våra vänner upp i svenskbygderna och fira där... Det vore så roligt att återse den gamla mannen som visade oss runt där uppe och prata lite svenska med honom! Vi får se hur det blir med det, ett fantastiskt 4th of July-firande har vi i alla fall planer på och känner jag Wanda rätt kommer det att spraka ordentligt!

Lilla söta Bailey får dock inte följa med utan får snällt stanna hemma och bli omhuldad av mor och far. Kanske, kanske kan någon annan få låna honom om de vill? I vilket fall som helst betvivlar jag inte att han kommer att ha det jättebra här hemma när vi är borta, dock kommer vi att sakna vår lilla hårboll!

Nu ska jag ta och ge mig iväg på presentjakt till maken. Önska mig lycka till!

Later, Mariette