Bio, minigolf, bonfire & övernattning

Ja, idag blev det en ganska slö start på dagen med, men inte riktigt lika illa som dagen innan... Själv var jag faktiskt uppe redan vid nio, vilket inte varit fallet de senaste dagarna... Jag var nyfiken på de hus mina underbara föräldrar varit och tittat på under dagen. Hus nr 29 och 30 i ordningen?? Skämt å sido, det börjar närma sig hemflytt och nu vill vi verkligen hitta något vettigt hus att bo i!

Jag gav mig på eftermiddagen iväg för att gå på Julia & Julie, filmen om Julia Child, den berömda amerikanska kokboksförfattaren. En OK film, ingen jättehöjdare dock. Gick med Wanda och en väninna till henne. Medan jag var på bio var resten av familjen på Mall of America och spelade bl.a. minigolf. Det hade gått bra, t.o.m. Michaela berättade om det med ett leende på läpparna, trots att hon inte vann. Dock kom hon två, så det kan ha ngt med saken att göra...

Efter bio och minigolf träffades vi på "Bonfire" och åt middag ihop, hela gänget. Hela familjen Wendel, hela familjen DeMoya och även Wandas väninna. Barnen beställde "Make your own pizza" och "Make you own sundae"; smarrigt värre! Vi fick vänta ganska länge på maten, det var väldigt mycket folk och vi fick nog inte in maten förrän närmare halv 8, en timme efter att vi kommit till restaurangen. Märkligt nog klagade ingen av oss, utan accepterade väntan.

I kväll följde tjejerna med Laura hem och ska sova över där. Klockan har passerat midnatt så jag gissar att det gått vägen. Lite skillnad när man är två som sover borta, inte lika läskigt då... Milan och jag får på så sätt morgonen ihop, lite extra mys för oss!

Nu måste jag knyta mig innan det blir alldeles för sent igen.

Ha en bra vecka!

Later, Mariette

Slö start...

I dag hade vi en riktigt slö start på dagen; sen frukost, sen lunch och vi kom iväg sent till "Woodbury Days" som vi hade tänkt ströva omkring på under eftermiddagen. Woodbury days är en mindre festival med många stånd och lite karuseller. Tyvärr var vädret inte på vår sida, utan efter bara en halvtimme där började det regna och eftersom det blåste och var kallt i luften så gav vi upp ganska snart. Som tur var betalade man inget inträde, så vi kan göra ett nytt försök i morgon om vi känner för det.

I kväll kom vi igång och spelade spel. Först spelade vi vårt nya spel som heter "Snorta". Det är ett kortspel med djur där man ska göra djurläten. Faktiskt riktigt kul! Tyvärr har vi några dåliga förlorare, det var mycket känslor; högt och lågt! Efter Snorta spelade vi en lång omgång av mitt nya "Scrabble", en resevariant som visade sig vara riktigt bra. Vi spelade alla utom Michaela och hon hjälpte till med brickorna. Vem som vann vet jag ej, timmen blev sen och när alla brickor tog slut var det hög tid för sänggång.

Vi har fått riktigt höstväder redan, inte riktigt vad vi hoppats på. Jag hade nog gärna sett några veckor till med badväder, men det är inte mycket att göra åt.

I morgon väntar kanske en bio för min del, annars har vi inga större planer. Sista veckan innan skolstarten väntar runt hörnet, barnen är nog faktiskt lite less på att vara hemma nu, vill tillbaka till skolrutinen. I alla fall tror mamma det, eller så är det bara jag som projicerar mina egna känslor på dem...

Michaela har nu lärt sig att åka hela vägen nerför vår garageuppfart med sina Heeleys. Skam den som ger sig!

Later, Mariette

O C B

Jag säger bara tre ord: Old Country Buffet! Tack och lov att det finns restauranger som denna; bara kliv in, betala och plocka sen precis det du vill! Allt detta efter en lång och hektisk dag med tre barn som i tur och ordning och samtidigt krävt min fulla uppmärksamhet! Underbara barn; var kommer all denna energi och tjurskallighet ifrån? Energin är absolut inte min! Tyvärr kommer nog tjurskalligheten från mig... Michaela gav sig den på att hon skulle lära sig att åka på sina Heeleys, men tro inte att hon skulle lyssna på ETT ENDA råd jag gav henne! Jag gick in och satte på mig Milans och försökte ge henne goda, i min mening i alla fall, råd, MEN hon skulle göra på SITT SÄTT!!! Jag frågade försynt om jag skulle gå in, men det fick jag ABSOLUT INTE!! Och inte gav hon sig heller, vi var ute en bra stund! Lärde hon sig då? Nja, det går bättre i alla fall, men hon behöver nog några härdsmältor till innan det sitter!

Inne under denna tid roade sig Maximilian, Megan och Adam (Milans kompis) med att leka MÖSS!! Jovisst, ni läste rätt; de lekte möss. Jag kan inte riktigt förklara vad det går ut på, men de kröp runt på golvet och hade byggt kojor av mina soffkuddar och annan lös inredning... Jag blir TRÖTT bara jag tänker på det!

Vid fikat som följde på slagfältet i vardagsrummet blev det återigen smälta hos minstingen som inte fick den största biten när mamma elakt delade kakorna i olika stora bitar! Stackars mamma fick ingen bit, men Michaela förstod inte sarkasmen som modern levererade. Jag har dock kommit på det smidigaste sättet att slippa slagsmål om vem som sitter bredvid mamma vid bordet; SÄTT DIG INTE! Alltså väntar jag tills de slängt i sig maten/fikat och sen sitter jag i lugn och ro vid bordet alldeles själv. Smart va´? Detta funkar dock inte vid middagen, då är jag alldeles för hungrig!

Summan av kardemumman var alltså att när vi kom till O C B blev det återigen diskussion om vem som skulle sitta var. En eloge till min lilla, stora son som numera säger; Det är OK mamma, hon kan sitta bredvid dig! Tyvärr är det TVÅ HON och vi satt i ett bås; resultatet en stackars 8-åring fick ge sig! Hon fick dock sitta MITTEMOT mamma! Gissa om jag är trött?! Jag tyckte vi klarat veckan bra, och jag måste säga att det gått ganska smärtfritt, men denna dag går inte till historien som EASY AS A BREEZE!

Later, Mariette

Spännande middag i Cancun

Igår var vi några som gick och åt på "Margerita n Marijuana", en genuin mexikansk restaurang. Till vänster är en kollega från Nya Zeeland och i mitten min svenska kollega Johan. Vi åt en fantastisk middag med traditionell mexikansk pizza, stenugnsbakad på brunt tunnbröd, räkor och kaktus! Mycket godare än det låter. Vi hade också tacos som vi fick komponera själva. Namnet på resturangen kommer från två fruar till revolutionskrigare och hade inget med rökning att göra...

Senare på kvällen träffade jag "Crusty Crab" som jag hälsade på. Han sa att jag skulle hälsa till alla mina barn och komma tillbaka för en krabb-burgare imorgon. Vi får väl se... (figur från Svampbob fyrkant, för er som kanske inte visste det).

Nu ska det bli skönt att packa väskan och planera för hemresan tidigt imorgon. Jag har förstått det som att jag inte är berörd av ovädret som väntas till östkusten under lördagen, men några kollegor här är oroade för deras hemresa. Men innan dess ska jag hinna med att doppa tårna i vattnet!

/ Mats

Skratt & Gråt

I dag har det varit en blandning av skratt och gråt här hemma. Tjejerna har lekt med kompisar och det har inte varit helt friktionsfritt... Ibland är det svårt att leka fler än två, och ibland är det svårt att inte bli ledsen när någon säger att de vill åka hem! Det är inte alltid en dans på rosor att ha kompisar över/vara hos en kompis, ibland är det lättare att bara "hänga med" familjen. Samtidigt är det mycket lärorikt att lära sig att lösa konflikter och inse att allt är inte solsken dygnet runt!

För 10 minuter sen fick jag hem en ledsen Megan som egentligen skulle sova över hos sin kompis Kennedy. Hon kunde inte somna med nattlampa och Kennedy kunde inte somna utan... Stackars Vicky gav upp och jag förstår henne, jag har varit i samma sits själv. Nu är Megan nattad i sin egen säng och hon log nöjt och kramade om sin filt innan hon vände sig om och somnade.

Michaela hämtade jag hem vid kvart i sju på kvällen, då hade hon varit borta sen 11 på fm. Det var många timmar och vi saknade henne här hemma. Hon hade också haft kul, men inte heller friktionsfritt. Det är ngt med siffran 3 när det kommer till tjejer som inte riktigt går ihop!



Milan, Michaela och jag hyrde en film ikväll, vi såg "Race to Witchmountain". Lite läskig, men spännande! Tur nog hade vi filten att gömma oss bakom!

Nu ska jag ta och kila isäng. I morgon är en annan dag!

Later, Mariette

Seven Pounds

Jag har precis tittat på filmen "Seven Pounds" med Will Smith och det var en riktigt emotionell film. Jag hade inte riktigt koll på vad den handlade om och kanske var det en fördel, i vilket fall som helst tyckte jag att det var en fantastiskt bra, gripande och framför allt annorlunda film! Se den om ni inte redan gjort det!

I dag har Maximilian och Michaela haft restaurang här hemma. Milan gjorde upp menyn (med hjälp av mamma), Michaela tog beställningarna och själv lagade jag maten tillsammans med mästerkocken Maximilian. Det blev förrätt, huvudrätt och efterrätt; smarrigt värre! Se menyn nedan:

Wendel’s Restaurant

Appetizers
Garlic toast 16
House Salad 17

Main courses
Chicken stix with pasta 18
Cheese quesadillas 19

Kids Menu
Kids Grilled Sandwich 20
Fish balls and pasta 21

Dessert
Pineapple special 22

Beverages
Apple Juice 23
Orange Juice 24
Lemonade 25
Water 26
Tea 27

Sedan kom notan, men då jag själv fick röja i köket efterråt, fick jag en reducerad nota...

Ja, brist på idéer har han inte sonen min...

Later, Mariette

Besök på kliniken...

I dag gjorde vi ett besök som skulle kunna rubriceras som slå 3 flugor i en smäll, då jag tog alla tre barnen till doktorn samtidigt. Dum idé? Ja, kanske, då det är jobbigt att sitta still när det inte är "min tur"... Men nu är det i alla fall avklarat. Alla tre klarade hälsoundersökning med toppbetyg. Alla låg högt upp på längdskalan och i mitten och nedre delen av viktskalan, men som doktorn sa, det kanske inte är så konstigt; amerikanska barn är nog rundare än svenska... Alla tre barnen missade en bokstav i syntesten. Det roliga var att de alla tre missade samma bokstav (R) och alla tre bytte ut den mot samma (F). Till och med jag såg att det var ett F så jag undrar vad som hände???

Vi var hos doktorn för att kolla att allt är i sin ordning inför skolstarten om två veckor. Det visade sig att vi hade alla vaccinationer med undantag för MPR-vaccinet. Doktorn sa att det var OK att vänta med det tills vi återvänder till Sverige och det var precis det jag ville höra. I värsta fall, om skolan protesterar, kommer jag att skriva under ett dokument som hävdar att jag har religiösa eller andra giltiga skäl till att "vägra" mina barn vaccination. Det är en möjlighet här i Minnesota, och det är en utväg som inte finns i alla delstater.

Vi skulle ha gett barnen en tredje Hepatit-spruta, men då de inte visste riktigt vad de pratade om blev jag misstänksam och ifrågasatte om de verkligen hade rätt vaccin. Det visade sig att de normalt inte använder kombinationsvaccinet Twinrix här och då jag frågade om de hade barnvarianten såg de mycket frågande ut. Tur att jag hade mina vaccinationsböcker med mig och kunde visa skillnaden. Trots flera försök att resa ut vad som gällde lyckades de inte komma fram till om deras vaccin var det barnen skulle ha. Då sa både jag och sköterskan unisont att då ska vi ABSOLUT inte vaccinera barnen. Lyckliga barn slapp alltså sprutor!

Efter ca två svettiga timmar var vi äntligen ute därifrån. Ska bli spännande att se vad räkningen säger när den dimper ner om någon/några veckor!

Svettiga av all anspänning svalkade vi av oss i poolen på eftermiddagen. Alla nöjda och glada!

Later, Mariette

Framme i Cancun

Idag har jag testat humöret på Mexikanska tullen... Tyvärr förlorade jag förhandligen och tvingades betala tull på den andra datorn som jag hade med mig. Man får bara ha en bärbar dator här och jag tog med mig två. Min privata lilla och jobbets dator. Eftersom jag inte får ringa skype och använda messenger på jobbdatorn så har jag min egen. Men nej, det får man inte i Mexico. 50% i tull på ena datorn skulle betalas minsann. SÅ, sir, hur mycket är datorn värd? Inte över 100 dollar sa jag och lyckades förhandla mig till att betala endast 27 dollar. HUTLÖST tyckte jag. Det enda alternativet var att lämna en dator hos dem och hämta den på hemresan, vilket jag inte litade på.

Här på hotellet finns gott om Iguanor. Den här fotade jag utanför poolen. Lite läskigt att ha dem så nära inpå för normalt ser jag dem bakom en glasruta på Zoo.

/ Mats

Söndagsbak och utelek

I dag vaknade vi till fint väder, solen är här för att stanna i några dagar.

Maximilian var på riktigt projekthurmör idag och redan före lunch var han iväg till affären och handlade socker till sitt egenkomponerade recept på "Chokladkaka med äpple" och bakade till vårt eftermiddagsfika. Han satte själv ihop ingredienserna och jag föreslog bara att han skulle minska smörmängden, annars la jag mig inte i det minsta! Resultatet då? Jo, en smarrig kaka som föll alla i smaken och en mycket stolt kock! Tyvärr har jag inga bilder på kakan, den delades snabbt upp till grannarna, det är en generös bagare jag har!

På eftermiddagen var barnen ute och lekte med några av grannbarnen. Det var kull-lekar och picknick för att nämna några saker. Till slut sa Megan att hon inte orkade vara ute längre..., jag tror solen tog på henne. Tur att mamma hade maten färdig, lägligt att avbryta leken då.

Senare på kvällen tittade vi på film tillsammans och Maximilian gjorde sina berömda popcorn med sin popcornmaskin som bara använder varmluft, inga olja behövs. Den är supereffektiv och vi funderar t.o.m. på om den är värd att ta med hem??

Är ni nyfikna på Maximilians recept på kakan så var snälla att bombardera honom med e-post då han behöver lite inspiration till att blogga, kanske kan han lägga ut sitt recept på "Life in America"!

Later, Mariette

Bonfire!

Nyss hemkomna från en mysig kväll vid elden hemma hos Kennedys farmor och farfar. Vi var först i Lake Elmo Park och tittade på fågelföreläsning och sen åkte vi hem till dem för att grilla lite pinnbröd och även korv för den som det ville. Dessutom fick barnen åka med på Norberts (farfars) traktor och då kan man lugnt säga att lyckan var fullständig. Mats fick åka med han också, lyllos honom...

Nu är barnen i säng och sover säkert redan, klockan är sen, nästan midnatt. Enda minuset i kväll var de envisa myggen. Trots massor med myggsprej blev jag som vanlig kalasad på av de stora bombarna!

Jag hade förberett lite pinnbrödsdeg som vi hade med oss och Norbert hade också bakat något liknande. Pinnbröd är tydligen populärt i Tyskland med, där Norbert kommer från. Barnen gillade brödet, men själva grillningen fick vi vuxna stå för, de hade inte tålamodet att sitta still. De for runt och lekte lekar i mörkret.

Nu ska vi ta och knyta oss. Mats ska upp i ottan!

Later, Mariette

Jetlag utan flygresa...

Sedan vi kom hem i onsdags har vi varit trötta och orkeslösa (i alla fall jag och Mats) och inte orkat ta oss för särskilt mycket... I dag blev det några tvättar till och först sen eftermiddag fick barnen äntligen som de ville; leka med kompisar! Maximilian åkte över till Adam och tjejerna hade Kennedy över. Alla nöjda och glada!

I morgon hoppas vi på mer energi, det ska bli bättre väder då. På kvällen ska vi till Lake Elmo Park för lördagsföredrag om ngt spännande i naturen. Detta har pågått hela sommaren, men vi har inte fattat galoppen förrän Kennedys farmor och farfar drog med oss för två veckor sen... Hoppas att det blir ngt spännande i morgon! Efteråt ska vi på bonfire hos Kennedy, det ser vi redan fram emot.


På söndag morgon flyger Mats iväg tidigt för en konferens i Cancun, Mexiko. Hoppas han håller sig frisk, det är fortfarande många som är rädda för att resa till Mexiko, men jag tror att det är minst lika stor risk att drabbas här. Än så länge finns det inget tvång på vaccination här, gissar att det har med tillgången på vaccinet att göra. Annars har de ju en ganska fanatisk inställning till vaccinering; hellre en gång för mycket än en gång för lite! Jag förstår inte riktigt meningen med att vaccinera mot t.ex. vattkoppor, det har väl aldrig varit någon större plåga att få, även om det kliar. Turligt nog har alla tre barn haft denna sjukdom och då slipper jag vaccinera dem.




Skolstarten närmar sig och i går var jag och Michaela iväg och inhandlade x antal skolmaterial som de ska ha med sig när skolan har öppet hus veckan innan de börjar. Det är saxar, pennor, sudd, skrivhäften, kritor och en massa andra grejor som t.ex. näsdukar och sk. disinfecting wipes, som gör allt bakteriefritt och spritluktande... Då vi inte stannar hela skolåret försökte jag köpa lite mindre än hela rubbet, men det är svårt att köpa en halv sax... Skämt å sido, det är inte världens roligaste uppdrag att dra runt i affären för att hitta "rätt" märke på kritorna eller "rätt" storlek på post-it-lapparna. Jag var noga förra året, men nu har jag lärt mig av mer erfarna shoppare att trots att lärarna efterfrågar en viss produkt så innebär inte det att de får det... Det är ju trots allt vi som betalar för kalaset! Jag har några småsaker kvar att införskaffa, men det mesta är avklarat.

Ha en bra helg!

Later, Mariette

S.D. Dag 6: Resan hem

I dag var det dags att styra kosan hemåt. Vi började med en torftig amerikansk frukost, jag har tröttnat på deras hotellfrukostar sedan redan innan vi åkte... Barnen tycker att det är kul med våfflor, men jag skulle gärna se lite grovt bröd och pålägg, istället för rostbröd, donuts och jelly...

Resan österut gick längs Interstate 90 ända tills vi svängde av norrut för att göra ett stopp i Pipestone, Minnesota och deras "Pipestone Park". Där kunde man titta på ett dagbrott där Indianerna fortfarande bryter sten till sina fredspipor. Barnen gick en stig i naturen där de svarade på frågor för att bli Junior Rangers. Alla tre blev godkända och fick både diplom och en fin bricka att sätta på tröjan.

För att ta snabbaste vägen hem vände vi söderöver igen för att ta oss tillbaka till I 90, vi stannade dock i den lilla staden Luverne där vi åt lunch på en riktig småstadssylta! Vi kunde inte låta bli att prova deras färskbakade pajer; jag provade en blåbär och Mats en kokospaj! Smarrigt värre!! Barnen fick glass, de var inte lika imponerade som vi!

Ute på motorvägen igen hade vi många timmar framför oss och det kändes oändligt ett tag. Milan sa när vi kom hem att vi varit på en resa utan slut, men han var imponerad över allt vi sett!

Ca. 3 timmar hemifrån passerade vi en fruktansvärd olycka där polisen fortfarande var på plats. Två bilar stod fortfarande kvar, men olycksplatsen var inte längre avstängd. Vi såg bilarna och sa till varandra att det där kan de inte ha överlevt. När vi såg nyheterna på kvällen visade det sig att 4 personer omkommit i en flerbilskrock med en lastbil. Usch vad hemskt och samtidigt så skönt att vi inte åkte direkt hem som vi funderade på tidigare på dagen...

Vi är rysligt trötta nu i kväll, men då har vi varit uppe tidigt varje morgon och sent varje kväll. Totalt har vi avverkat 274 mil, det är svårt att föreställa sig och det är imponerande att barnen stått ut. Medalj till dem och medalj till Mats som kört alla dessa mil!

Later, Mariette

S.D. Dag 5: Alpine slide och lååång resa

Idag började vi dagen med att strosa lite i affärerna i Keystone tills dess att "Alpine slide" (ung. rodel) öppnade. Innan vi fick åka upp så skrev jag under på att inte hålla företaget ansvarigt för alla eventuella skador som kan inträffa. 2 sidor med 8 viktiga paragrafer (sign vid varje) och sedan alla namn och min fullständiga namnteckning efter varje namn. Ja, ibland tycker jag att det går till överdrift. Det kanske till och med var farligt att åka ned?

Glada var vi i alla fall när vi äntligen kom iväg upp i korgliften. Utsikten var fin och barnen exalterade. Mariette skrev inte under något för hon tänkte åka korgliften ned igen, men Milan övertalade henne och hon åkte ändå. Tji för deras friskrivningssystem!

Man åkte i pulkor med hjul i bak och med en spak som kontrollerade farten. Barnen njöt av att åka och det var kul att ha gjort det. Resan ned var ca 3 km.

På vägen hemåt passerade vi igen denna fantastiska två-våningsbro. Visst är den vacker?

Efter en lång bilresa stannade vi en kort stund i Mitchell och tittade på deras "Corn Palace". Ett palats byggt av majs! Alla tavlor där inne var gjorda av majskolvar i olika färger. Vilket pyssel... Nu är vi alla trötta och har lagt oss för att sova här i Sioux Falls. Imorgon kör vi sista etappen hem till Woodbury.

/ Mats

S.D. Dag 4: Mt Rushmore, åsnor och läskiga bergsvägar

Idag fick vi äntligen se presidenterna. Från vänster är de Washington, Jefferson, T. Roosevelt och Lincoln, något som barnen snabbt lärde sig.

Efter Mt Rushmore åkte vi genom Custer State Park där de hade vilda djur utmed vägen. Plösligt stod det åsnor på vägen och det var bara att vänta på att de gick av vägen innan man kunde passera. När vi stötte på Buffalo:s nära vägkanten så hoppades vi att de inte skulle gå upp på vägen. Det stod många skyltar att man inte skulle gå ur bilen eftersom de kan vara farliga.

När vi åkte därifrån så åkte vi Needles highway, en slingrande väg utmed bergssidorna. Det var för det mesta mycket trångt på vägen när man fick möte och stupade rakt ned utan räcken. En hissnande upplevelse för oss alla!

Senare på kvällen åkte vi till Hill City och åt. Där hade de en "Shoot-out" show på en av gatorna som vi tittade på. Riktiga cowboys som sköt med pistoler och gevär!

/ Mats

PS. Uppdaterat fotoalbum, med text på bilderna.

S.D. Dag 3: Reptiler och ett mäktigt berg

Hej! Idag stod mycket på programmet. Vi besökte först Reptile Gardens som bara låg ca 20 min från hotellet. Vi var där i drygt 3 timmar och tittade på massor med djur.

De hade tre olika shower som man kunde se och vi gick på fågelshowen först. Där fick vi bl a se den vithövdade örnen. Maffigt va?!

Därefter gick vi på ormshowen. Läskigt att vara så nära farliga ormar. Djurskötaren nedan utförde några trick med ormarna och förklarade massor för oss. Sista showen var en alligator show. Här gick han omkring bland alligatorerna och några krokodiler och förklarade hur de lever och äter. Rätt var de var så frågade han publiken (det var mycket show) om de ville att han skulle visa upp en stor eller liten alligator (STOR skrek publien). Skulle den vara snäll eller farlig (FARLIG skrek publiken). Och rätt var det var hade han dragit upp en och så satte han sig på den. Ja, man kan ha enklare jobb..! Han verkade dock trivas.

Under eftermiddagen körde vi till Wyoming för att se Devils tower - en märklig klippformation som formats för flera tusen år sedan. Mäktigt att se! De var tillåtet att bergsbestiga om man hade rätt utrustning och det verkade inte vara något för nybörjare. Ser ni några klättrare? I fotoalbumet finns någon mer närbild på de som klättrade.

Barnen trivdes. De fick i uppdrag av personalen att gå ut i naturen och svara på ett antal frågor för att bli "Rangers" (ung. parkskötare). De klarade testet och fick fina utmärkelser!

I morgon är det dags för nya utflykter!

/ Mats

S.D. Dag 2: The Badlands and Wall

I dag vaknade vi tidigt för att ge oss iväg på vår fortsatta resa västerut. Vi märkte ganska snart att landskapet förändrades från vidsträckta slätter med majsfält till fantastiskt kuperade kullar i gröna nyanser. Vad jag förstår är det Missouri-floden som delar South Dakota i öst och väst. Vårt mål denna dag var nationalparken "The Badlands" som skapades av förändrade väderförhållanden för 65 miljoner år sedan. Det finns mängder med fossiler i de olika sedimenten som skapats under dessa miljontals år. Fortfarande i dag görs utgrävningar i området. Halvvägs till the Badlands stannade vi på en rastplats och fikade. Vi stötte på MÄNGDER av gräshoppor. Se en kort video när Milan går i gräset i fotoalbumet. Barnens dag var gjord!

Vi valde att köra en sk. Scenic byway genom prärien i The Badlands där det fanns möjlighet att stanna på flera utsiktsplatser för att ta bilder på både djupa dalar (canyoner) och höga spiror. Barnen tyckte det var fantastiskt vackert till en början, men blev mätta på intryck efter att tag. Turligt nog stötte vi på präriehundar på sluttampen och då vaknade barnen till liv igen!

Hungriga gav vi oss iväg till närmaste stad; Wall. Där åt vi på en riktig sylta. Vi valde lunchbuffén utan att titta på den i förväg... Det visade sig vara ett mindre nerköp... Turligt nog var vi suuuuuuperhungriga, så vad som helst hade gått ner, kanske t.o.m. präriehund... Just kidding!!

I Wall besökte vi en rad souveniraffärer och promenerade runt ett tag. Det fanns en hel del Indian-smycken och andra fina konstverk tillverkade i Indianreservatet inte långt därifrån. Enligt min reseguide är det county (ung. län men mindre) där Indianreservatet ligger det fattigaste countyt i hela USA! Arbetslösheten är 85 procent och 97 procent av befolkningen lever under existensminimum! Förväntad livslängd är bara 45 år och barnadödligheten är 300% högre än i övriga landet. När det gäller diabetes är sannolikheten 800% större i detta county att drabbas av detta än i övriga landet... Skrämmande siffror!

Vi fortsatte sedan mot Rapid City, andra största stad i S.D. Här ska vi övernatta två nätter för utflykter till bl.a. Mount Rushmore och Black Hills. Barnen och Mats har varit och testat poolen på hotellet och den fick helt klart godkänt! Nu ska vi ha lite hotellmys med hyrfilm och smarriga chips!

Later, Mariette

PS. Nu har vi lagt in bilder från resan i fotoalbumet.

S.D. Dag 1; del 2: Butterfly House

Så här glada var vi att äntligen vara framme i Sioux Falls, South Dakota. Härligt att få kliva ur bilen och sträcka på benen. Och vi var väldigt nyfikna på att få träffa fjärilarna!

Det var väldigt fuktigt inne i fjärilshuset och man fick passa sig för fripassagerare och fjärilar som tog en paus på gångstigen... Det var fantastiskt att promenera runt med mängder av fjärilar som fladdrade runt en. Jag tror att alla utom jag fick en fjäril som landade på sig! Det var noga att kolla kläder och väskor innan man klev ut ur huset igen, tydligen fanns det gott om "hitch hikers"!

Detta är bara ett axplock av alla fjärilar som vi fotade och ett ännu mindre urval av de som faktiskt flög runt omkring oss. Fantastiskt vackert!

Efter Sioux Falls styrde vi kosan vidare mot Chamberlain, drygt 2 timmar längre västerut. Där checkade vi in på "AmericInn" och begav oss sedan till "Al's Oasis" där vi åt buffalo-burgare! Väldigt speciellt och gott! Michaela, sin vana trogen, åt Mac and Cheese...

Nu fredagsmyser vi på hotellrummet och hoppas att morgondagen har guld i mun!

Later, Mariette

S.D. Dag 1; del 1: Cornfields & Cracks

Så här glada blev vi av första stoppet på resan! Vi stannade för att äta medhavd lunch och trots blåsten blev det ett trivsamt stopp. Vi träffade ett gäng svenska tjejer också på väg till Black Hills. Mats hjälpte dem att kolla lufttrycket i bilen, innan vi alla fortsatte västerut. Vi skulle stanna i Sioux Falls för ett stopp på Sertoma Butterfly House och de skulle stanna där för natten.

Så här dåliga vägar har vi färdats på nästan hela dagen... Det räcker inte att ha en bra bil med god fjädring, det skakar ganska rejält ändå. Många vägarbeten har det också varit, men inga egentliga stopp. Inte särskilt mycket trafik med andra ord. Oändliga fält med majs och mängder med sprickor i vägarna har vi upplevt i dag!

Efter 4,5 timme stannade vi alltså i Sioux Falls för att besöka fjärilarna. Se nästa inlägg(ovan) .

Later, Mariette

I morgon bär det av...

I morgon bitti sätter vi oss i bilen och åker västerut för en knapp veckas semester i South Dakota. Vi hoppas komma iväg tidigt för att ta oss till Sioux Falls för lunch och ett fjärilshus av större modell. Efter detta går resan vidare till staden Chamberlain där vi ska övernatta. Morgondagen lovar klarblå himmel och mycket varmt, så det är tur att vi har klimatanläggning i bilen och tonade rutor. Barnen har redan fått sina tilldelade platser i bilen, allt för att undvika friktion...

I dag har vi varit till K-Mart jag och tjejerna. När jag sa att vi skulle åka dit så sa de båda i kör: "K-Mart sucks!" och ville inte alls följa med. Väl hemma därifrån var de ganska nöjda dock, de hade faktiskt lite coola kläder trots allt...

Maximilian har tillbringat dagen med sin kompis Matthew på en sk. fair. De hade karuseller, pilkastning och andra spel för att vinna mjukdjur och de hade en rad olika djur som man kunde träffa. Milan var nog mest imponerad av ÅSNAN!!! Att han hade haft kul var det ingen tvekan om!

I kväll spelade tjejerna sin sista match för sommaren. De VANN! Michaela assisterade deras enda mål, och det målet räckte för seger! Rolig avslutning! De hade fantastisk tur med vädret för timmen innan matchstart öste regnet ner och även när de åkte hemifrån regnade det fortfarande. Men lagom till kl. 18 så stannade regnet av och åskan drog bort. Nu i kväll mullrar det och blixtrar rejält igen, men vad gör det nu...

Vi ska nu ta tag i det sista innan vi ställer klockan och kryper isäng för en tidig uppstigning.
Hoppas kunna rapportera lite längs vägen.

Later, Mariette

Högsommar!

I dag har vi haft riktig högsommarvärme! Vi tillbringade dagen vid poolen tillsammans med vänner. Vi hade med oss picknick och stannade i många timmar innan värmen tog på både barnen och även oss vuxna som satt i skuggan... I dag tror jag vi hade runt 31-32 grader och i morgon ska det bli ännu varmare! Bara att tacka och ta emot, även om jag inte är någon soldyrkare...


Gissa vad Mats gjorde igår till lunch? Jo, han "råkade" slinka in på "Hooters", bara råkade... Tur för honom att han såg mest chockad ut när han berättade för mig senare på dagen!





Jag gissar att det inte blir några fler besök där...

Later, Mariette

Middag i Stillwater

I kväll har Mats och jag varit ute på middag tillsammans med Maureen och Steven i Stillwater. Deras son Sean var här hemma och passade barnen och det hade gått bra... Han är inte direkt van vid barnpassning, och när Michaela och Maximilian började argumentera sa han bara: Det där tänker jag inte lägga mig i, jag vill inte hamna i trubbel... Ja, vad säger man? Det löste sig i alla fall...

Vi satt vid St. Croix-floden på en uteservering och åt god mat och även en smarrig efterrätt; nämligen chokladcheesecake! Mmmmmm, hur gudomligt som helst! Jag önskar att man kunde äta sånt oftare, men då kanske det inte skulle smaka likadant... Någon tur i gondolen blev det dock inte!

Det är några veckor kvar till skolan börjar igen, men man känner av att sommaren börjar närma sig slutet. Här i veckan som kommer ska vi få riktig sommarvärme igen, det ska ligga runt närmare 90 grader hela veckan. Förhoppningsvis hinner vi med några poolbesök innan vi ger oss av västerut!

I dag blev Maximilian bjuden på lunch ute av sin vän Adam och dennes mamma. De besökte "Chuckee Cheese" och åt inte bara pizza utan spelade en massa spel, innan de åkte vidare hem till Adam för att leka ytterligare en stund. Milan var så härligt spontan när Adam kom hit och sa till hans mamma: Jag har verkligen saknat Adam i sommar! Det var så gulligt tyckte jag! Gissa om Adam blev glad??

I morgon ska vi iväg på sommarens sista fotbollsträning. På torsdag blir det sista matchen. Det är roligt att se hur olika tjejerna agerar på planen. Megan är lite av en kopia av sin storebror, lite loj och inte alltför intresserad, även om hon försöker emellanåt. Michaela däremot har lite mera driv och springer med bollen och försöker passa och dribbla. Sen finns det ju lagkompisar som inte har tålamod att vänta på våra döttrars beslut och tar bollen i egna "händer" så att säga... Det där med lagspel är inte alltid lätt att lära ut... Jag gillar i alla fall att följa med dem och har tyckt att det har varit kul varje gång. Frågar du Milan kan jag garantera ett annat svar; finns det något tråkigare än fotboll, i någon form?? NEJ! Alla har vi olika intressen, tur är kanske det! På så vis får han ju träna sina "Home alone"-kunskaper...

Later, Mariette

Hemresan bokad!

Nu är resan hem till Sverige ombokad och vi kommer att anlända till Arlanda den 11 december. Vi flyger ut från Boston den 10 på kvällen och innan dess måste vi ta oss dit på ena eller andra sättet. Vi kanske kommer att köra dit, vi funderar på att ta bilen till New York och sätta den på båt, för att sedan göra lite sight-seeing. Kanske, kanske hinner vi med lite av huvudstaden också...

Vi tyckte det var lite kul med Boston då jag bott där, och samtidigt är Logan Airport lite enklare att hantera än JFK i New York... Vi planerar att ta tåget mellan New York och Boston, det är lite annorlunda sätt att färdas här i USA. Barnen blev eld och lågor! Vi får se hur de klarar vår roadtrip till South Dakota nu på fredag, det är ungefär lika långt att köra...

Detta är lite av det vi kommer att se:

Mount Rushmore/Devil's TowerCrazy Horse Memorial
Badlands
Black Hills

Jag hoppas och tror att det blir en fantastisk resa!

Later, Mariette