Jo, det stämde bra, hon är bra på allt i skolan den minsta hoppan! I alla fall om man ska tro det fröken skrivit på omdömena inför utvecklingssamtalet i kväll. Hon är långt framme i allt och är dessutom en utomordentlig kompis till alla. Mamma var förstås väldigt stolt! Vad säger man annat än: "Visste jag väl!" Kanske låter lite skrytigt, men då får det vara så!!
Annars har vår vecka varit full med läxor, karateträning, hundträning och lite annat smått och gott. Jag ser fram emot makens hemkomst på måndag, det ska bli skönt att inte ta alla hundpass, även om vovvsingen blivit betydlig bättre på att hålla sig. Några olyckor blir det ibland, men färre och färre. Hans öron är nu mycket bättre och samtidigt har han lärt sig att sitta still när matte behandlar öronen och det var ju något vi fick på köpet så att säga!
Mats flög idag vidare till Minnesota och lämnade värmen i Arizona bakom sig. Han ska hinna med mycket i våra gamla hemtrakter. Kollegor som ska träffas, vänner som ska besökas och resväska som ska fyllas med julklappar och annat som fanns på familjens önskelista. Ingen rast - ingen ro!
Nu ska Bailey och jag ut på en sista runda. Ska bara väcka lillen ur sin dvala först...
Later, Mariette
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Familjen Wendel
på Farmers' Market, downtown St. Paul
2 kommentarer:
Ja,det visste väl mormor också att Mikayla var duktig,hon också,även om hon jämför sig med stora syster.Bailey är så duktig och kramig.Kram/mormor
Ja, det är så härligt med hennes självförtroende! Bailey är en riktig pussgurka!
Skicka en kommentar