Besvikelse...

I går skulle barnen äntligen få börja med karate igen! Jag hade ordnat så att de skulle få ansluta till en fortsättningsgrupp för barn. Barnen, pappa Mats och morfar begav sig dit, de var ute i god tid och efter att klockan passerat starttiden började de undra om jag gett dem rätt tid... Efter ytterligare 5 minuter började det dock droppa in folk och 25 minuter efter utsatt tid kom även tränaren! En halvtimme sent drog alltså träningen igång! Tydligen var detta inte en engångsföretelse, hon är enlig andra föräldrar nästan alltid sen!

Barnen hade svårt att följa med i träningen då de inte visades de övningar de skull utföra, utan bara fick namnet på vad de skulle göra. I USA gjorde de alltid övningarna tillsammans med tränaren och hjälptränarna gick runt och korrigerade eventuella "fel". Tränaren igår ifrågasatte dessutom att barnen gått på Shotokan (en stil i Karaten) i USA, barnen fick då visa henne några övningar de lärt sig och då sa hon att så avancerade övningar lär de inte ut till barn med gult bälte i Sverige. Vad säger man? Barnen var besvikna och det var vi med! Visst, det är billigare att träna här, men det får väl finnas någon måtta på vad man ska acceptera!?

Jag får nog ta och titta på andra karateklubbar i stan. Kanske finns det en klubb som tar sin träning på större allvar och är lite mer välkomnande...

I dag har jag äntligen kommit igång med målningen av Maximilians rum. Det går sakta framåt, det är krångligt att måla när vi inte har så mycket plats att ställa möblerna på, men det är bara att ta det i omgångar.

Solen ger sig till känna! YES!!

Later, Mariette